Snart hemfard

Antligen bojar den varsta solbrannan lagga sig. Fotterna mina som jag brande varst har borjat inta en harlig blalila farg, vackert.


Chulucanas

Annars har vi firat Davids fodelsedag med en overraskningsfest tillsammans med alla hans peruanska vanner. Frida och jag gjorde svensk kladdkaka som vi bjod pa till efterratt. Till mat lagade Ida spaghetti med kottfarssas. Kottet kopte vi pa marknaden av en dam som stod och viftade bort flugor fran kottet som hangde pa en krok. Sen gick vi till slaktaren som malde det till fars. Fungerar inte direkt som i Sverige som sagt... Men resultatet blev stralande gott, smakade precis som hemma!

For tva dagar sedan tog vi bussen i till Piura, en bussresa pa 1 timma, biljtten kostade 2 kronor. Dar gick vi pa bio, kandes verkligen som att komma tillbaka till civilisationen. Vi sag ... den dar om kungen i England som tva systrar slass om, kommer inte ihag vad den heter men den gar hemma ocksa. Som tur var var den inte dubbad, den hade spansk text i stallet. Den var bra! Pa hemresan tog vi taxi eftersom sista bussen hade gatt. Nar vi alla fyra tagit plats, Ida langst fram, kliver en till dam in och satter sig bredvid Ida, nastan i knat. En sjalvklarhet att taxin ska fyllas till bredden. Sa i en timma satt de dar tillsammans langst fram i bilen och delade pa ett sate hela vagen.

Idag  var vi och besokte Ida pa hennes jobb, ett rehabiliteringscenter for forstands och utvecklingsstorda barn. Mycket spannade! Nu, mat.



I Mancora, innan den solbranda katastrofen. Ovriga: Chulucanas.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0